Bevis

Det finns konkreta och det finns diskreta bevis. Bevis på allt vi sagt och allt vi gått igenom. Det finns bevis på det vi skrivit, alla meddelanden som är sparade, och det finns bevis som utspelar sig i min hjärna om och om igen. Bevis på att saker jag nu omedvetet gör med andra var vår grej. Någonting vi båda kom på, gjorde till vår interna, gemensamma sak. Saker som så fort händer påminner om dig. Jag förknippar allt med dig. Du har lämnat dina spår i nästan allt på så kort tid. Och sen försvann du i tomma intet. 

 

När ska jag någonsin komma över dig? Inte ens att hålla mig sysselsatt, träffa och prata med mina vänner, umgås med min familj, eller ha kul får mig att glömma bort dig. När tar detta elände slut? Min hjärna säger att jag ska vara tålmodig och vänta ut stormen, det kommer att bli bra. Men mitt hjärta kan inte låta bli att fråga tills när? Hur länge ska jag vara tålmodig? Inte ens bevisen vill försvinna. Inte ens de vägrar släppa taget om dig. 

När hjärtat bredvid ditt namn försvinner, kommer jag nog att kunna släppa taget lite till. Jag kommer att inse det jag inte vill men måste inse. Det vi hade är borta och kommer inte tillbaka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0