I used to think the worst thing in life was to end up all alone. It’s not. The worst thing in life is to end up with people who make you feel all alone.

Sitter återigen på jobbet och nu har det lugnat ner sig med kunderna lite så jag tänkte passa på att skriva och ventilera av mig. Kände att det behövdes! Dagen började bra, en liten sovmorgon och sen mys framför tvn innan jag åkte till jobbet. På jobbet var det sen också bra, fick nya utmaningar av chefen och nytt fokus på vissa saker och jag älskar det. Älskar att ha mål att sträva efter, blir bara ännu mer motiverad och jobbar då ännu bättre! Så det flöt på ganska bra, i alla fall fram till killen skriver och säger att jag glömt nycklarna hemma, suck! Han skulle lämna dörren öppen men det svåra är att ta sig in i byggnaden överhuvudtaget. Porten är låst och jag kommer inte in förrän någon kan öppna i så fall. Jag bad i alla fall killen att lägg mattan framför så att porten håller sig öppen så får vi hoppas att ingen flyttar på mattan och stänger till portdörren! Panik! Killen är inte hemma förrän 2 timmar efter mig och jag har ingen i närheten att åka hem till under tiden heller! Så jag hoppas verkligen att ingen bryr sig och flyttar på den där jäkla mattan!
 
Annars har det i ärlighetens namn inte varit på topp allmänt. Jag har känt mig väldigt nere. Det har kommit fram vissa saker som fått mig på dåligt humör. Jag trivs bra med killen, han är underbar och allt sånt, men jag börjar tvivla. Jag känner mig osäker om detta kommer hålla livet ut. Ibland känns det som om vi är helt olika. Som om jag missförstått allt med honom. Vissa saker och värderingar får mig att fundera. Det kommer nästan som en chock när vi diskuterar vissa saker för att jag i början inte fick den uppfattningen om honom. Dessutom känns det som om han blivit ''kallare'' mot mig på något sätt också. Inte lika kramgod och villig till att mysa så mycket. Även hans sms har ändrats. Förut har det alltid varit hjärtan och pussgubbar och hela det köret, nu ingenting av det. I början kallade han mig även ''älskling'' och massa söta smeknamn, nu ingenting där heller. Jag har pratat med honom om detta och han säger att han inte är bekväm med att säga såna saker och vill istället kalla mig vid namn. Men för mig känns det ''opersonligt'' och konstigt när man är i ett förhållande. Det känns helt enkelt som om jag fortfarande befinner mig i nykär-stadiet medan han gått vidare. Är det allmänt så med killar? Behöver jag vara orolig tycker ni? Vad har ni för erfarenhet av detta?
 
Nu tänkte jag återgå till jobbet då det börjar komma fler kunder, men vi hörs snart igen!
 
 

Mitt 2018 - del två

Hej alla fina! Det blev visst inget inlägg i lördags som ni kanske märkt. Vi fick himla mycket att göra på jobbet så jag kunde inte skriva så mycket. Började att skriva men blev avbruten hela tiden och var så klart tvungen att fokusera på jobbet, så jag kunde som sagt inte skriva något. Sen under helgen var jag också upptagen som jag skrev tidigare och ville då inte ägna mig åt bloggen. Men nu sitter jag på jobbet igen och det finns för tillfället inget att göra, så vi kör på med del två tycker jag!
 
I förra inlägget skrev jag om min nyfunna kärlek och bästa vän. Vi har som sagt hängt ihop sen dess och nyligen flyttat in tillsammans. Vi har pluggat ihop och tog oss igenom förra terminen tillsammans. Sen kom sommaren och både jag och han hade massor att göra. För min del blev det en hel del jobb men också en hel del bröllop att gå på. En två veckors semester ägnades åt endast alla bröllop haha. Snacka om att man var trött på allt festande efter det! Men det var roligt på sitt sätt också, dock inget jag skulle göra om, om jag ska vara ärlig. Blir det så att jag blir bjuden på en massa bröllop samtidigt igen kommer jag nog att tacka nej till vissa eller alla för att inte göra någon ledsen haha.
 
Under sommaren fyllde jag också år och den dagen spenderades på bästa sätt med bad, god mat och bästa sällskapet, och förstås massa med tårta haha. Verkligen en lyckad dag och jag älskade/älskar mina presenter. Så personliga och mitt i prick, hade inte kunnat önska mig något annat! Jag önskade mig inte heller något egentligen men det jag fick av nära och kära var underbart. Att bara vara med dom och fira räckte gott och väl för mig.
 
Hela sommaren har ju varit hur underbar som helst med det fina vädret. Så vi har försökt göra så mycket vi kan dom dagar vi varit lediga för att njuta av vädret. Dock har det inte blivit så mycket pga av bla jobb som sagt. Men som helhet är jag hur nöjd som helst med vår första sommar tillsammans och blickar nu framåt hösten och älsklingens födelsedag. Vill göra den lika speciell för honom som han gjorde min för mig! Skolan börjar from nästa vecka också och vi ska köra på! Ska försöka hålla bloggen uppdaterad så ofta jag kan så håll utkik!
 
Kram så länge!
 
 

Godmorgon lördag!

Godmorgon fina läsare! Förhoppningsvis är ni lediga idag och har tagit sovmorgon! Själv satte jag mig precis på bussen och är på väg till jobbet. 7 timmar och sen tar även jag helg! Ser framemot kvällen och morgondagen så hoppas att arbetspasset går fort idag. Förhoppningsvis kommer det in lite fler kunder än vad det gjorde igår så att tiden går lite snabbare! Det är ju alltid segt när man har nåt att se framemot senare under dagen, då tycker man alltid att tiden går långsammare än vanligt haha.

Annars har jag tänkt skriva på del två av mitt 2018. Kanske gör det på jobbet igen om det blir alltför lugnt så håll utkik!

Ha en fin lördag och kram så länge!

(null)


Mitt 2018 - del ett

Sitter fortfarande på jobbet, 1,5 timmar kvar, kämpa på! Fick extra personal under fyra timmar som gjorde att tiden gick lite fortare då, annars har det varit ovanligt dött som i förmiddags. Men nu är det som sagt inte så långt kvar av detta 10-timmars passet och snart kan jag få åka hem, skönt!
 
Skrev innan att jag eventuellt skulle skriva om hur mitt 2018 har varit hittills, så jag tänkte att jag passar på nu när det ändå inte finns så mycket att göra på jobbet. Jag vet egentligen inte vart jag ska börja då första månaderna har varit rätt så suddiga. Detta beror på att jag bara ägnat tid åt plugget i princip. Började en ny termin med nya spännande kurser och särskilt första kursen älskade jag, så den tiden gick rätt så fort!
 
Men sen kom februari, första tentan skulle skrivas så dom första två veckorna ägnades som vanligt åt plugget. Och det lönade ju sig då jag klarade den också! Samma dag som jag skrev tentan, 13/2, skulle jag också gå på dejt. Det var först planerat att vi skulle träffas den 14/2, dvs på alla hjärtans dag (det ska dock tilläggas att han inte tänkte på att det var alla hjärtans dag när han bjöd ut mig, gulligt ändå) men jag kände för att träffa honom den 13e istället. Eftersom han pluggar på samma ställe så bestämde vi att vi skulle träffas där och ta en promenad tillsammans ner till stan och äta semla då det var fettisdag den dagen. Så då blev det så också. Min första tanke när jag såg honom var ''gud så lång han är!'' då jag själv är väldigt kort haha. Han gissade på att jag var kortare än vad jag är också så han tyckte antagligen att jag var för kort också, men han sa att det är gulligt, så jag var nöjd ändå haha. Väl på stan och cafét ägnade vi sammanlagt 5 timmar åt att bara sitta där och prata. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och tänkte inte på tiden. Han skulle dessutom jobba men sjukanmälde sig för att vara med mig, underbara kille! Detta fick jag dock veta nu i efterhand. Men tiden flöt på efter första dejten och vi gick ut flera gånger efter det och vi har hängt ihop sedan dess. Bor numera tillsammans och han gör mig lycklig varje dag!
 
Skrev i början av detta inlägg att det är 1,5 timme kvar tills jag slutar. Nu är det endast 30 min kvar, alltså har jag försökt skriva detta inlägg i en timme nu. Det kom nämligen typiskt nog in flera kunder när jag precis börjat skriva och fortsatt flöda in så jag har inte kunnat skriva flytande. Men men, skönt att tiden flöt på ändå! Jag kommer dock inte hinna skriva mer nu så jag får kalla detta för del ett så återkommer jag med resten i senare inlägg!
 


Once upon a time...

Står just nu på jobbet och kände för att kika in här. Det var ju ett tag sen nu, nästan ett helt år! Läste ett blogginlägg igår och fick feeling för bloggandet igen. Började med att läsa några gamla inlägg som jag skrivit och jag måste säga att jag känner att jag inte får ut allt jag vill säga. Just där och då när jag skriver inlägget känns det bra och att jag skriver allt jag vill få sagt, men icke. Nu i efterhand känns det som om det är väldigt sammanfattande inlägg jag skrivit. Jag ska försöka tänka på det och bli bättre till nästa gång! Några tips?
 
Står som sagt på jobbet just nu och det är ovanligt lugnt. Nästan inga kunder alls trots att det är fredag och löning. Skönt på ett sätt men tråkigt på ett annat då tiden går så himla sakta. Har en del att se framemot denna helg så jag vill gärna att tiden går lite fortare. Förmiddagen brukar gå lite fortare än eftermiddagen tycker jag ändå så det är i alla fall skönt!
 
Jag jobbar imorgon också men slutar vid 17 och sen ska jag och min andra halva iväg. Vi ska egentligen inte göra något speciellt sådär men bara att få vara lediga och umgås och komma ut känns som något att se framemot. Särskilt när man bara varit insnöad i plugg och jobb dom senaste veckorna! Plugget börjar snart på riktigt igen också, så då lär det inte bli av med mycket annat.
 
Det har ju som ni förstår hänt en hel del sen sist men det blir nog ett för lite långt inlägg om jag ska skriva allt här och nu. Därför tänkte jag att jag kanske får ta det i ett annat inlägg och berätta lite om hur mitt 2018 varit hittills. Då får jag också skriva lite mer vilket jag älskar att göra och blir lite bättre på att uppdatera här!
 
Kram så länge!
 

RSS 2.0