Sista helgen i augusti

Augusti och även sommarlovet avslutades med en härlig helg med massa kul. Efter att ha jobbat ett långt pass på fredagen åkte jag hem och tog det bara lugnt med killen. Vi försökte lägga oss hyfsat tidigt då vi skulle upp tidigt nästa dag, på lördag. Vi skulle ta bussen 08:00 till hans föräldrar och då innebar det att gå upp vid 6 för att slippa stressa. Men vi båda var helt slut på lördagsmorgonen eftersom båda hade jobbat långa pass på fredagen. Men vi tog oss upp och åkte iväg. Väl där åkte vi och handlade och sedan bakade jag en liten kladdkaka. Vi umgicks, åt och hade väldigt trevligt innan jag och killen tog oss hem igen.
 
På söndagen, alltså igår, åkte jag och killen till en skjutbana för lite lerduveskytte! Jag hade nämligen fått det i födelsedagspresent av honom och vi bestämde oss för att utnyttja presentkortet innan skolan börjar. Så det var verkligen tur att vi hittade tid igår eftersom alla andra dagar var fullbokade! Det var en före detta landslagskapten som var vår instruktör vilket var hur kul som helst då han var riktigt bra på att förklara och gjorde det med glimten i ögat och med massa humor, vilket gjorde hela upplevelsen ännu bättre. Han tyckte att vi skulle tävla mot varandra och vi bestämde oss för att den som skulle skjuta ner minst antal lerduvor skulle bjuda på middag. Det blev då jag med endast ett skott! Killen sköt ner 15 och jag 14, av totalt 26, så vi båda gjorde ändå ganska bra ifrån oss! Vi var båda nöjda och det var som sagt en upplevelse vi kommer minnas länge! Tack återigen älskling för den underbara presenten! Enda nackdelen var att jag idag vaknade med största blåmärket jag någonsin har haft pga att bössan tryckte på rejält när skottet avlossades! Det gör så sjukt ont även när jag inte rör stället och hela armen känns tung, samma känsla som när man vaccinerar sig typ! Men jag tycker ändå att det lätt var värt det!
 
Vi har nu en del saker att se framemot och några planer vi håller på att koka ihop så jag hoppas verkligen att allt går vägen med allt! När det är klart och löst sig så kommer jag uppdatera här om det självklart så håll utkik! Men tills dess få ni ha en fin start på veckan!
 
 

I used to think the worst thing in life was to end up all alone. It’s not. The worst thing in life is to end up with people who make you feel all alone.

Sitter återigen på jobbet och nu har det lugnat ner sig med kunderna lite så jag tänkte passa på att skriva och ventilera av mig. Kände att det behövdes! Dagen började bra, en liten sovmorgon och sen mys framför tvn innan jag åkte till jobbet. På jobbet var det sen också bra, fick nya utmaningar av chefen och nytt fokus på vissa saker och jag älskar det. Älskar att ha mål att sträva efter, blir bara ännu mer motiverad och jobbar då ännu bättre! Så det flöt på ganska bra, i alla fall fram till killen skriver och säger att jag glömt nycklarna hemma, suck! Han skulle lämna dörren öppen men det svåra är att ta sig in i byggnaden överhuvudtaget. Porten är låst och jag kommer inte in förrän någon kan öppna i så fall. Jag bad i alla fall killen att lägg mattan framför så att porten håller sig öppen så får vi hoppas att ingen flyttar på mattan och stänger till portdörren! Panik! Killen är inte hemma förrän 2 timmar efter mig och jag har ingen i närheten att åka hem till under tiden heller! Så jag hoppas verkligen att ingen bryr sig och flyttar på den där jäkla mattan!
 
Annars har det i ärlighetens namn inte varit på topp allmänt. Jag har känt mig väldigt nere. Det har kommit fram vissa saker som fått mig på dåligt humör. Jag trivs bra med killen, han är underbar och allt sånt, men jag börjar tvivla. Jag känner mig osäker om detta kommer hålla livet ut. Ibland känns det som om vi är helt olika. Som om jag missförstått allt med honom. Vissa saker och värderingar får mig att fundera. Det kommer nästan som en chock när vi diskuterar vissa saker för att jag i början inte fick den uppfattningen om honom. Dessutom känns det som om han blivit ''kallare'' mot mig på något sätt också. Inte lika kramgod och villig till att mysa så mycket. Även hans sms har ändrats. Förut har det alltid varit hjärtan och pussgubbar och hela det köret, nu ingenting av det. I början kallade han mig även ''älskling'' och massa söta smeknamn, nu ingenting där heller. Jag har pratat med honom om detta och han säger att han inte är bekväm med att säga såna saker och vill istället kalla mig vid namn. Men för mig känns det ''opersonligt'' och konstigt när man är i ett förhållande. Det känns helt enkelt som om jag fortfarande befinner mig i nykär-stadiet medan han gått vidare. Är det allmänt så med killar? Behöver jag vara orolig tycker ni? Vad har ni för erfarenhet av detta?
 
Nu tänkte jag återgå till jobbet då det börjar komma fler kunder, men vi hörs snart igen!
 
 

Mitt 2018 - del två

Hej alla fina! Det blev visst inget inlägg i lördags som ni kanske märkt. Vi fick himla mycket att göra på jobbet så jag kunde inte skriva så mycket. Började att skriva men blev avbruten hela tiden och var så klart tvungen att fokusera på jobbet, så jag kunde som sagt inte skriva något. Sen under helgen var jag också upptagen som jag skrev tidigare och ville då inte ägna mig åt bloggen. Men nu sitter jag på jobbet igen och det finns för tillfället inget att göra, så vi kör på med del två tycker jag!
 
I förra inlägget skrev jag om min nyfunna kärlek och bästa vän. Vi har som sagt hängt ihop sen dess och nyligen flyttat in tillsammans. Vi har pluggat ihop och tog oss igenom förra terminen tillsammans. Sen kom sommaren och både jag och han hade massor att göra. För min del blev det en hel del jobb men också en hel del bröllop att gå på. En två veckors semester ägnades åt endast alla bröllop haha. Snacka om att man var trött på allt festande efter det! Men det var roligt på sitt sätt också, dock inget jag skulle göra om, om jag ska vara ärlig. Blir det så att jag blir bjuden på en massa bröllop samtidigt igen kommer jag nog att tacka nej till vissa eller alla för att inte göra någon ledsen haha.
 
Under sommaren fyllde jag också år och den dagen spenderades på bästa sätt med bad, god mat och bästa sällskapet, och förstås massa med tårta haha. Verkligen en lyckad dag och jag älskade/älskar mina presenter. Så personliga och mitt i prick, hade inte kunnat önska mig något annat! Jag önskade mig inte heller något egentligen men det jag fick av nära och kära var underbart. Att bara vara med dom och fira räckte gott och väl för mig.
 
Hela sommaren har ju varit hur underbar som helst med det fina vädret. Så vi har försökt göra så mycket vi kan dom dagar vi varit lediga för att njuta av vädret. Dock har det inte blivit så mycket pga av bla jobb som sagt. Men som helhet är jag hur nöjd som helst med vår första sommar tillsammans och blickar nu framåt hösten och älsklingens födelsedag. Vill göra den lika speciell för honom som han gjorde min för mig! Skolan börjar from nästa vecka också och vi ska köra på! Ska försöka hålla bloggen uppdaterad så ofta jag kan så håll utkik!
 
Kram så länge!
 
 

Godmorgon lördag!

Godmorgon fina läsare! Förhoppningsvis är ni lediga idag och har tagit sovmorgon! Själv satte jag mig precis på bussen och är på väg till jobbet. 7 timmar och sen tar även jag helg! Ser framemot kvällen och morgondagen så hoppas att arbetspasset går fort idag. Förhoppningsvis kommer det in lite fler kunder än vad det gjorde igår så att tiden går lite snabbare! Det är ju alltid segt när man har nåt att se framemot senare under dagen, då tycker man alltid att tiden går långsammare än vanligt haha.

Annars har jag tänkt skriva på del två av mitt 2018. Kanske gör det på jobbet igen om det blir alltför lugnt så håll utkik!

Ha en fin lördag och kram så länge!

(null)


Mitt 2018 - del ett

Sitter fortfarande på jobbet, 1,5 timmar kvar, kämpa på! Fick extra personal under fyra timmar som gjorde att tiden gick lite fortare då, annars har det varit ovanligt dött som i förmiddags. Men nu är det som sagt inte så långt kvar av detta 10-timmars passet och snart kan jag få åka hem, skönt!
 
Skrev innan att jag eventuellt skulle skriva om hur mitt 2018 har varit hittills, så jag tänkte att jag passar på nu när det ändå inte finns så mycket att göra på jobbet. Jag vet egentligen inte vart jag ska börja då första månaderna har varit rätt så suddiga. Detta beror på att jag bara ägnat tid åt plugget i princip. Började en ny termin med nya spännande kurser och särskilt första kursen älskade jag, så den tiden gick rätt så fort!
 
Men sen kom februari, första tentan skulle skrivas så dom första två veckorna ägnades som vanligt åt plugget. Och det lönade ju sig då jag klarade den också! Samma dag som jag skrev tentan, 13/2, skulle jag också gå på dejt. Det var först planerat att vi skulle träffas den 14/2, dvs på alla hjärtans dag (det ska dock tilläggas att han inte tänkte på att det var alla hjärtans dag när han bjöd ut mig, gulligt ändå) men jag kände för att träffa honom den 13e istället. Eftersom han pluggar på samma ställe så bestämde vi att vi skulle träffas där och ta en promenad tillsammans ner till stan och äta semla då det var fettisdag den dagen. Så då blev det så också. Min första tanke när jag såg honom var ''gud så lång han är!'' då jag själv är väldigt kort haha. Han gissade på att jag var kortare än vad jag är också så han tyckte antagligen att jag var för kort också, men han sa att det är gulligt, så jag var nöjd ändå haha. Väl på stan och cafét ägnade vi sammanlagt 5 timmar åt att bara sitta där och prata. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och tänkte inte på tiden. Han skulle dessutom jobba men sjukanmälde sig för att vara med mig, underbara kille! Detta fick jag dock veta nu i efterhand. Men tiden flöt på efter första dejten och vi gick ut flera gånger efter det och vi har hängt ihop sedan dess. Bor numera tillsammans och han gör mig lycklig varje dag!
 
Skrev i början av detta inlägg att det är 1,5 timme kvar tills jag slutar. Nu är det endast 30 min kvar, alltså har jag försökt skriva detta inlägg i en timme nu. Det kom nämligen typiskt nog in flera kunder när jag precis börjat skriva och fortsatt flöda in så jag har inte kunnat skriva flytande. Men men, skönt att tiden flöt på ändå! Jag kommer dock inte hinna skriva mer nu så jag får kalla detta för del ett så återkommer jag med resten i senare inlägg!
 


Once upon a time...

Står just nu på jobbet och kände för att kika in här. Det var ju ett tag sen nu, nästan ett helt år! Läste ett blogginlägg igår och fick feeling för bloggandet igen. Började med att läsa några gamla inlägg som jag skrivit och jag måste säga att jag känner att jag inte får ut allt jag vill säga. Just där och då när jag skriver inlägget känns det bra och att jag skriver allt jag vill få sagt, men icke. Nu i efterhand känns det som om det är väldigt sammanfattande inlägg jag skrivit. Jag ska försöka tänka på det och bli bättre till nästa gång! Några tips?
 
Står som sagt på jobbet just nu och det är ovanligt lugnt. Nästan inga kunder alls trots att det är fredag och löning. Skönt på ett sätt men tråkigt på ett annat då tiden går så himla sakta. Har en del att se framemot denna helg så jag vill gärna att tiden går lite fortare. Förmiddagen brukar gå lite fortare än eftermiddagen tycker jag ändå så det är i alla fall skönt!
 
Jag jobbar imorgon också men slutar vid 17 och sen ska jag och min andra halva iväg. Vi ska egentligen inte göra något speciellt sådär men bara att få vara lediga och umgås och komma ut känns som något att se framemot. Särskilt när man bara varit insnöad i plugg och jobb dom senaste veckorna! Plugget börjar snart på riktigt igen också, så då lär det inte bli av med mycket annat.
 
Det har ju som ni förstår hänt en hel del sen sist men det blir nog ett för lite långt inlägg om jag ska skriva allt här och nu. Därför tänkte jag att jag kanske får ta det i ett annat inlägg och berätta lite om hur mitt 2018 varit hittills. Då får jag också skriva lite mer vilket jag älskar att göra och blir lite bättre på att uppdatera här!
 
Kram så länge!
 

If you ever wanna die, fall in love and you get killed

What would you do, if you was me, I was you?
Would you move on, go and find someone new?
I know it hurts, believe that i'm hurting too
I guess I can't hide it as well as you.
o please boy tell me what do I do?
'Cus I know that nobody's perfect but I'm perfect for you
And boy you're perfect for me
That's something you couldn't see
I tried to show you but what was the point if you won't believe?
Now tell me why did you leave?
Do you not love me no more?
See I can hide all the pain, but what remains is the scars
I was the best I could be
I know that I have my flaws
But I gave all that I had
Spent more than I could afford.
She don't want you like I want you
She don't need you like I need you
She don't see you how I see you
She don't breathe you how I breathe you.
 One thing that I love and hate the most
Is people always change but the memories don't
And lately I can't even eat
Lately I've been feeling ill
When you cannot sleep at night
That's when you know shit is real
You don't even need a gun
You don't even need a pill
If you ever wanna die
Fall in love and you'll get killed

Countdown

Två veckor och två dagar. Det är allt som är kvar av detta år, av 2017. Så himla fort det har gått känns det som ibland, men ändå inte. Så mycket det har hunnit hända, så mycket jag har gått igenom. Självklart båda bra och mindre bra saker. Men jag känner att jag har vuxit som person. Allt som har hänt har gjort mig till den person jag är nu i slutet på året. Jag har fått upp ögonen för många saker och prioriterar lite bättre än vad jag gjorde i början av året.
 
2017 har varit mitt år. Jag har inte kunnat säga det angående något annat år tills nu. Jag trodde aldrig i början av året att jag skulle vara där jag är idag. Och såhär stark. Starkare än jag någonsin känt mig, och stolt. Stolt över vad jag har hunnit och lyckats åstadkomma för mig själv. Sista tunga steget blir i eftermiddags då jag ska skriva terminens sista tenta, sen tar jag ett välbehövligt långt jullov som jag ser så mycket framemot! 
 
Året började med att jag gjorde mig av med en toxisk relation och en pojkvän som misshandlade mig psykiskt på alla fronter. Detta i samband med att jag träffade en vän för livet som hjälpte mig att ta mig ur förhållandet. Och det är jag mer än tacksam för. Hon har stått vid min sida i vått och tort och jag har kunnat prata med henne om allt möjligt vilket jag inte har känt att jag kunnat göra på flera år med någon! Henne ska jag ha vid min sida livet ut! Sen kom sommaren och det va ett firande efter den andra, från förlovningsfest till födelsedagar till så enormt  betydelsefulla dagar med familjen och nära och kära. Detta gjorde att relationen till familjen och särskilt till mamma stärktes och jag kan inte vara lyckligare över något annat. 
 
När hösten sen började och plugget satte igång, hade jag som mål att åtminstone klara två av tre tentor och särskilt en spärrtenta så att jag kunde komma in på nästa termin, och det lyckades jag uppnå! Sådan himla härlig och obeskrivlig känsla. Denna dagen hade jag längtat efter och nu vet jag att jag kan lyckas med allt bara jag ger mig f*n på det! Och i eftermiddags väntar som sagt terminens sista tenta på mig och jag hoppas så innerligt att det är lätta frågor så att jag klarar den också!
 
Nu ser jag framåt 2018 och vad den har att erbjuda och hoppas på ett minst lika underbart år med nära och kära och förhoppningsvis en ny kärlek! Och om jag inte hinner skriva igen innan årets slut så vill jag önska er alla fina läsare en riktig god jul och ett gott nytt härligt år! 
 

Eländiga magknip

Att vakna klockan 6 med illamående och magknip är allt annat än kul! Planen var att gå upp klockan 7 med lite energi för att kunna ta tag i plugget så tidigt som möjligt, men icke. Låg bara i sängen i över en timme för att vila ut och hoppades på att det skulle bli bättre men det gjorde det inte. Så jag gick upp och gjorde lite frukost och hoppades på att lugna ner magen och att det skulle bli bättre av det istället. Det hjälpte lite men det är inte helt bra än. Och nu är jag helt trött och sömnig men måste ta tag i tentaplugget! What a start!

Kan någon förklara detta?

Hur i hela världen är detta möjligt? Att jag kan sitta och prata med honom i minst så lång tid, för ja vi har pratat längre än så, och ändå inte känna nåt för människan? Jag känner absolut mer än bara vänskap för honom men jag känner ingen romantik. Gillar jag kanske bara tanken av honom? Att han finns där i min vardag? Eller kommer detta att utvecklas? Vågar jag hålla ut och se vart det leder eller kommer det sluta med att jag sårar honom och även mig själv sen? Hur löser man en sån dilemma? För jag är så säker på att även om jag går min väg redan nu så kommer han bli sårad för att det är så tydligt att han redan har känslor för mig. Men jag gillar honom. Men jag kan inte se honom som min pojkvän. What the heck am I supposed to do?


Helgens härligheter och bravader (söndag)

Så vad hände igår? Jo jag fick gå upp redan vid kl 6 för att hinna åka tillbaka hem från familjen. Jag hade nämligen en bio/lunchdejt att hinna till och jag ville inte stressa. Ville hinna fixa till mig och fräsha upp mig innan jag skulle iväg, så jag valde att gå upp tidigt för att då kunna åka tillbaka tidigt också. Men det va kämpigt då jag somnade sent! Tanken var också att jag skulle plugga lite på tåget men det gick inte alls eftersom jag var så trött och åkturen fick mig att bli ännu sömnigare!
 
Väl här hemma hann jag med att dricka en stor kopp kaffe, vila lite och sen göra i ordning mig för att åka och möta upp honom vid stationen. Sen var det bara att ta bussen och åka ner till stan. Vi möttes och tog en promenad runt ån och vid slottet, gick runt lite på stan och sen blev det dags att gå till bion. Kan ni gissa vilken film vi såg? Vi tittade på dumma mej 3! Haha vi båda älskar filmerna och denna var inget undantag. Himla roligt och vi skrattade en del! Och mysigt var det minst sagt.
 
Efter bion var det då dags att hitta ett ställe att äta på och vi valde en grekisk restaurang. Man blir inte besviken på deras mat och det blev vi inte denna gång heller. Det var jättegott och vi blev mätta och belåtna. Gentleman som han är betalade han notan så jag kom på förslaget att jag skulle bjuda på efterrätt, så efter restaurangen gick vi till café Linné och fikade. Men jag orkade knappt äta hela min bit av morotskakan eftersom jag var så mätt! Men både mysigt och gott var det! 
 
Klockan började dock bli lite mycket efter det eftersom jag hade tänkt hinna plugga lite också innan dagens slut så vi bestämde oss för att åka hem. Han följde med mig till busshållplatsen och vinkade av mig när jag sen åkte med bussen innan han själv tog tåget hem. Och nu tänker ni åh vilken underbar kille, vilken gentleman, och det är han verkligen! Genomsnäll och godhjärtad, genuin och omtänksam. Men jag känner ingenting. Jag känner ingen attraktion. Jag gillar hans sällskap och hans närhet men inget mer än så. Vad är det för fel på mig? Varför faller jag bara för douchbags? Men jag tänker ge det en chans. Mina känslor kanske behöver tid på sig med tanke på hur sårad jag nyligen blev. Detta är kanske det jag behöver, en sån kille som honom. Jag hoppas bara inte att jag sitter och lurar både honom och mig, för jag vet att han känner mer för mig än vad jag känner för honom. Men tiden får visa vägen I guess!
 
Bild från google

Helgens härligheter och bravader (lördag)

Har haft en helt fantastisk helg! En såndär helg som verkligen behövdes och som fyllde mig med massa energi, motivation och framtidsplaner! Massa skratt och glädje, värme och närhet, kärlek och uppskattning. Kände mig uppskattad, älskad och behövd och jag gav minst lika mycket tillbaka! Som sagt, två välbehövliga dagar att komma bort från all stress och negativitet!
 
Igår åkte jag upp till familjen för att hälsa på och sen gå på stadsfesten. Tanken var att jag skulle åka tillbaka hem redan igår kväll, men så blev det icke! Vi gick för det första rätt så sent dit och för det andra, väl på stadsfesten, gick vi runt och hittade massa fint! Jag hittade bland annat en jättefin röd topp som man kan ha vid speciella tillfällen för endast 120:-! Sedan lyckades jag pruta ner en tröja till lillebrosan från 300 till bara 20:- haha! Och inte bara det. Hittade en jättefin solhatt som skulle kostat 200 men sen fick jag den för 50 för att hon bara ville bli av med dem! Som sagt, väldigt lyckat och väldigt fina saker!
 
 
Vid klockan 17 var det sen dags för Sean Banan att inta scenen och där var det massa skratt och finsång som vanligt! Bara älskar den människan och hans humor! Barnslig som min så man fick kramp i kinderna av all skratt! Himla härligt! Och inte snacka om hans mammaskämt och att mammor ska skaka rumpa! Blev dock även lite seriösare snack från hans sida om olikheter och om mobbning osv som han anpassade till barnen vilket jag tyckte var så fint av honom och väldigt viktigt, så pluspoäng bananen!
 
 
Efter konserten gick vi runt lite till och jag och lillebror provade några karuseller. Bland annat radiobilarna där han satte sig i en skurkbil och jag i en polisbil så det blev automatiskt att jag jagade honom hela tiden och vi kunde bara inte sluta skratta! Som sagt, barnsinnet kommer aldrig försvinna för mig! Vi provade även att att spela för att vinna en nalle och det gjorde vi! Jag spelade det där spelet som man skjuter tänderna på gubbar och vann på första försöket! Glädjen blev ju ännu större och vi valde en nalle som jag och mamma gillade och som jag nu har här bredvid mig i sängen.
 
 
Klockan 21 sen var det dags för Norlie & KKV på scenen och de var hur grymma som helst! Bra drag, massa folk och allmänt yckad konsert från deras sida! Så idag har jag bara gått och lyssnat på deras låtar hela dagen och gjort en hel spellista på spotify med deras låtar som jag tyckte bäst om. Blev en lång lista kan jag sägga! Såndär musik som man båda blir glad av och kan relatera till. Min sorts musik.
 
 
 
Skriver om dagens härligheter imorgon för nu tänkte jag ta coh sova då ögonen går i kors. Så håll utkik för uppdateringen! Godnatt på er!

Karma

Tror ni på karma? Det gör jag! Flera gånger under mitt liv och faktiskt mer under de senaste åren har jag fått bevis på att.. ja hur ska man säga, att karma excisterar? Jag har fått så mycket skit men låtit det vara och de personer som behandlade mig illa blev ännu mer illa behandlade. Inte av mig, inte av andra personer men av livet självt. På jobbet, på plugget och i privatlivet. Senaste gången igår. 
 
Det var en stor lättnad. Ett steg i rätt riktning. En sorts befrielse! Det fick mig att inse att jag fokuserar på fel personer. Personer som inte förtjänar varken min tid eller energi. Att det faktiskt finns andra personer i mitt liv som förtjänar det. Personer som genuint vill ha min tid och uppmärksamhet, som gillar mig för den jag är och som förtjänar min tid och energi. Som jag borde fokusera på och glömma alla andra negativa människor som försöker få ner mig. 
 
Gårdagens händelse var egentligen inget märkvärdigt men ändå stort för mig. Det fick mig att framför allt inse att jag inte borde låta människor påverka mig till den graden att jag känner mig nere och inte fokuserar på mig själv och mina mål. Varför ska jag låta sådana människor förstöra mitt liv och min framtid? Jag är starkare än så och min framgång kommer att få ner dem istället! Att jag är glad och positiv är bästa revangen, samtidigt som jag låter karman göra sitt! 
 

När jag precis börjat komma över dig

När jag precis börjat känna att fuck you, du ska inte påverka mig något mer. Varför ska jag bry mig om dig när du uppenbarligen inte bryr dig om mig? När jag precis börjat komma över dig. Då går du och blir aktiv på sociala medier och påminner om din excistens. Och med mig är du dödstyst. Jag förstår mig bara inte på denna eviga tystnaden! Uppenbarligen har du tid för annat än ditt jobb. Uppenbarligen lever du fortfarande. Så varför hör du inte av dig?
 
Varför kunde inte bara varit ärlig och sagt att du inte ville ha kontakt mer? Varför gav du mig falska förhoppningar om att vi skulle ses igen och göra saker ihop? Det är det västa av allt! Du satte inte stopp för det någonstans. Det enda du var va att inte vara lika social när jag skrev till dig. Men hur kunde jag vetat att det innebär att du inte vill ha kontakt alls när du lovade saker. När du sa att nästa gång ska vi kolla på den serien. Och nästa gång vi går och äter ska vi till den restaurangen. Och när det blir lugnare med jobbet så ska vi till vänner och umgås med dom. Varför? 
 
Så fuck off och låt mig vara ifred. Det kommer en dag då du kommer inse att du förlorade en tjej som var redo att ge dig allt.
 

Bevis

Det finns konkreta och det finns diskreta bevis. Bevis på allt vi sagt och allt vi gått igenom. Det finns bevis på det vi skrivit, alla meddelanden som är sparade, och det finns bevis som utspelar sig i min hjärna om och om igen. Bevis på att saker jag nu omedvetet gör med andra var vår grej. Någonting vi båda kom på, gjorde till vår interna, gemensamma sak. Saker som så fort händer påminner om dig. Jag förknippar allt med dig. Du har lämnat dina spår i nästan allt på så kort tid. Och sen försvann du i tomma intet. 

 

När ska jag någonsin komma över dig? Inte ens att hålla mig sysselsatt, träffa och prata med mina vänner, umgås med min familj, eller ha kul får mig att glömma bort dig. När tar detta elände slut? Min hjärna säger att jag ska vara tålmodig och vänta ut stormen, det kommer att bli bra. Men mitt hjärta kan inte låta bli att fråga tills när? Hur länge ska jag vara tålmodig? Inte ens bevisen vill försvinna. Inte ens de vägrar släppa taget om dig. 

När hjärtat bredvid ditt namn försvinner, kommer jag nog att kunna släppa taget lite till. Jag kommer att inse det jag inte vill men måste inse. Det vi hade är borta och kommer inte tillbaka.

Dagens

Har varit instängd på rummet hela dagen idag. Tanken var att åka och gymma på morgonen och sen hem och plugga men jag kände att jag sparar energin till att bara plugga och sitta och ta det lugnt och värva pluggandet med serier istället. Så det blev så också. Men motivationen för plugget är ju inte direkt på topp. Men jag behöver verkligen klara denna tenta för att komma in på nästa termin, så jag måste bara hitta motivationen! 
 
Annars har det inte hänt så mycket mer. Tyst från andra sidan mobilen vad gäller personen jag har skrivit om och det blir fortfarande inte lättare för varje dag som går. Tror inte det kommer bli lättare förrän jag fått svar på mina frågor och jag vet inte om jag nånsin kommer få det. 
 
Har faktiskt varit rätt så tråkigt att bara vara hemma hela dagen så jag tänkte att jag åker iväg till ica maxi imorgon och handlar lite bara för att få komma ut lite och se människor! Sen blir det som vanligt plugga plugga plugga!
 

Bättre och bättre för varje dag.. eller?

Det här med att sitta på tåget, lyssna på musik och titta ut genom fönstret. Ja då kommer alla tankar och känslor på en som en våg. När man trott att man bir bättre och bättre och kanske till och med starkare för varje dag som går men egentligen har man bara skjutit känslorna åt sidan för att ha kul några dagar och sen när man är själv så iner man att man fortfarande inte mår så värst bra som man trodde att man gjorde. Man försöker att tänka positivt och tänka på annat men det är inte alltid det är lätt. Och just nu är det allt annat än lätt!

 

Nej jag har inte kommit över honom. Nej jag har inte glömt honom. Nej jag känner inte att det är bättre utan honom. Jag saknar honom. Jag saknar det vi hade. Jag saknar hans kramar, hans kyssar och hans närhet. Hans beröring och hans röst. Jag saknar tiden med honom.

 
Men jag antar att det får ta den tid det tar.
 
 
 

Furuviksparken

Här kommer några bilder från gårdagens härliga äventyr! Så mycket kul vi hade! Vill inte gå tillbaka till verkligheten och vill inte vara själv hos mig! Men får titta på bilderna och minnas tillbaka!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bilder från kalaset

Det blev tyvärr inte så många bilder från kalaset igår då jag vatt upptagen med annat! Men nån bild här och var blev det i alla fall så här kommer de!

 

 
 
 
 

Mot lite födelsedagskalas

Hej alla fina läsare som blir lite fler och fler för varje dag, kul! Jag sitter just nu på tåget på väg till familjen för att fira lillebrorsans födelsedag i förskott. Han fyller inte år förrän om nån vecka men eftersom nästan ingen kunde då så firar vi honom denna helg! Ska bli riktigt kul och han har sett framemot att få sin present som han listat ut vad det är så smart som han är, unge! Men det ska som sagt bli riktigt kul och hoppas att vädret är på vår sida imorgon så att vi kan göra det vi planerat att göra, håller tummarna! Är ju dock molnigt, grått och trist just nu. Ösregnar till och från så det ser inte så lovande ut! Men hoppas på det bästa ändå! 


Kommer att uppdatera med bilder från kalaset sen och särskilt på tårtan som min underbara och så himla duktiga mamma gjort! Håll utkik! 


Tidigare inlägg
RSS 2.0